rekomama

För typ 2 veckor sen gick jag glad i hågen till biblioteket för att låna Impotensmadrassen skriven Monica Kauppi

åh så intressant tyckte jag, det är bara att ta lite lätt på det som står och inte ta det så alvarligt. Nej men precis...några dagar senare är jag heeelt nedslagen och förtvivlad över all iintressant info jag blivit upplyst med.

Jag måste be Micke att ta boken ifrån mig för att jag inte ska fortsätta läsa.

Jag påminns om en händelse way back när jag var typ 8 bast och var på något slags zoologidskt museum med min mamma. Plötsligt står vi där framför en stor bild av ett jättelikt monster Jag säger något i stil med "uäää va äckligt" och blir lite förskräckt varav min mamma förklarar att jag har såna där monster över hela kroppen och att dom finns över allt och inte går att bli av med. Min mamma fick ångra dessa ord. Johnna var därmed totalt hysterisk.
Och känner jag mig själv rätt så gick hysterin inte över på en handvändning.
Ungefär så hysterisk var jag efter att ha läst "Impotens madrassen" jag ville riva ur golven och slänga ut alla möbler men insåg att det liksom vore ologiskt och att jag ändå inte skulle komma ifrån kemikalier och gifter. Om jag inte vill flytta ut i en liten näverkåta (visst heter det så?) i skogen där jag, Micke och Nils kunde sitta med varsin staniol hatt på huvudet som skydd för all radioaktiv strålning som säkert finns där också.

Nej det skulle bli lite väl mycket, jag bestämde mig därför för att ha några veckors förbud från alvarlig fakta.
Det har gått ganska bra, nu har hysterin lagt sig, puh.

Jag vill poängtera att "Impotens madrassen" är en väldigt bra bok och defenitivt värd att läsa men jag tror att man kan välja sitt tillfälle bättre, kanske inte som jag läsa den när man just fött barn och är sprängfylld av hormoner och beskyddande moderskänslor. Finns på biblioteket...