rekomama

Just nu arbetar jag som morsa åt min förstfödde som är dryga 2 månader gammal. Innan dess jobbade jag i reception på ett gym.

Jag är en person som funderar, väääldigt mycket, över saker och ting.

Jag funderar och funderar. Vad är det i maten jag stoppar i mig? Jag brinner för frågor som handlar om mat.

Alltså, ekologisk mat vs icke eklologisk mat, fet mat vs ofet mat, naturlig mat vs onaturlig mat.

Sen i slutänden frågar jag mig själv. Vad gör det om 100 år???

Något jag också funderar mycket på är alla orättvisor i världen

Ska det vara på detta viset, ska vissa människor ha det bättre än andra bara för att de råkar hamna i "rätt" land?

Svaret är lätt, men va fan ska vi göra. Hur fasen ska jag kunna rädda världen???

Jag kan ju liksom inte bara packa min lilla resväska och rulla ned den till någon skyttegrav och säga:

"Hörni grabbar lägg av nu va! Peace, love anda understanding!

Jag har ett foto av mitt fadderbarn på mitt skrivbord, det påminner mig om att det finns hopp och om att jag faktiskt gör någonting. Men jag vill göra meeer, jag vill att det ska blir bra, nuuu!!!!

Sen ibland funderar jag ju såklart över mer vardagliga saker, t.ex. om vilka blöjor jag ska köpa den här gången, ska jag ställa klockan lite tidigare eller vakna av mig själv? Är det något fel på mig eftersom att jag sover typ 100 timmar per dygn? Hur många cm tandkräm på tandborsten jag ska ha?

Hur kunde N (sonen) bli världens sötaste. Och lite sånt.

Mitt i alla allvarliga funderingar brukar jag försöka njuta av tillvaron av att ha världens finaste familj och vänner, en skön säng att soova i, leva i ett land där det mesta är möjligt.

Och påminna mig om att varje dag ovan jord är en bra dag och livet är för kort för att slarva bort på oro och bekymmer.

Summan av kardemumman jag kommer att skriva om allt från giftig mat och krig till härliga dagar fyllda av glädje och lycka...